Länge sen nu….

Var ett tag sen jag uppdaterade här, precis när jag flyttade till Skövde.

Är över 2 år sen, och mycket har hänt sen dess.

Vi har köpt hus, i Skultorp, Bianca har kommit till världen, och är 14 månader.

Jag och Ceasar har tagit oss till lydnadsklass 3 med förhoppning att komma till eliten, gärna under 2016! 2017 blir det nya regler.

Vi tävlade senast för nån månad sen och det gick riktigt bra, Ceasar var supertaggad. Dock lite för taggad i inkallningen och sitt under gång, han tjuvade och sitt under gång tyckte han att det var himla kul med ff. Men jag hoppas vi kan ha samma känsla på nästa tävling. Som antagligen blir någon gång i mars.

Nä nu får vi se till att det blir lite oftare här på bloggen…

Lite uppdateringar om mitt nya liv…

Var ju ett tag sen jag bloggade nu och det beror mycket på att jag flyttat till Skövde. har ingen dator där, bara mobilen och segt att blogga på den…

Har ju även börjat nytt jobb som känns riktigt bra, bra känsla i arbetslaget där det känns som vi tänker likadant och väldigt trevliga elever, än så länge iaf. Men en sak som förvånar mig är att de är väldigt öppna och pratar väldigt mycket, och det gillar jag. Gillar elever som tar för sig och inte skäms att svara på frågor….

Så nu bor jag, Benjamin och Ceasar i ett hus i Ulvåker, ca 1,5 mil från Skövde och 200 meter från svärmor! Ceasar är hos en dam som heter Ingrid på dagarna, och när han kommer hem därifrån är han helt slut, så nog får han motion alltid. Benjamin har haft inskolning på dagis denna vecka, och det ligger bakom mitt jobb. Så kikar jag ut genom fönstret så kan jag se bort dit…perfekt. Vi bor i ”vita huset” som Benjamin säger, ett hus med tre våningar, varav vi använder en av dem, mellanvåningen. Finns en tomt utanför där man kan köra lite träning med Ceasar, men tyvärr är det en väg precis utanför och inget staket, så jag vågar inte ha dem där utan uppsikt.

Men lite träning har det även blivit på tomten, och även lite spår. Men svårt att träna både apportering och vittring när man har en 2,5-åring som vill hämta sakerna istället…Men Ceasar är duktig! Känns som det fria följet börjar arta sig nu lite grann…och tävling om 2 veckor, och sen en veckan efter. Håll tummarna för oss att det går vägen!

Har även bokat in mig på en lydnadskurs på Skövde bk senare i sept, och ska ligga figga på deras tävling snart. Och jag måste erkänna att det verkar hända otroligt mycket på denna klubb….det är KM den 31 aug, tänkte vara med men det krockar med en sökkurs vi ska gå med sökgruppen där, helgen efter är det figge dags. Det kommer anordnas nån spårkurs senare, lydnadskurs, och sökkurs….Och säker en massa saker emellan, javisst ja det är kräftskiva där också om  1 vecka…så nog händer det grejer där alltid! Skitkul rent ut sagt! Ska försöka vara med på så mycket jag bara kan. Sen är det öppna träningar varje torsdag. Men tyvärr ligger skyttecentrum precis bredvid också, så det kan skjutas en hel del…och det gjorde det i torsdags när vi var där. Lät till och med som handgranater eller bomber, och jag såg på Ceasar att han inte riktigt kunde fokucera på momenten. Inte rädd, som han var i våras när jag upptäckte det, utan mer lite försiktig, ville helst ligga ner eller sitta ner. Men jag fick till ett bra rutskick iaf…sen bestämde jag mig för att åka hem. Så vi åkte till Ulvåker skogen och tränade lite istället, samtidigt som vi tog en rastning. Vi har varit där förut när det skjutit och han har inte brytt sig, men nu var det mer än vanligt. Men är glad iaf att han tar det bättre nu och att skotträningen verkar gå framåt.

Idag skulle vi ha åkt till Harriet i Djurås för keesträff, men hade så himla ont i nacken så det blev mest vila hela dagen. Åkte och köpte Voltaren som det känns som det hjälpte lite, så jag orkade ta en sväng med Ceasar….Blev även lite lydnadsträning, av FF, framförgående och kryp. Känns bra. Imorgon gör vi ett nytt försök och åker ner till Västerås bk och tränar rutan och hopp.

Tror det onda i nacken beror på allt nytt som hänt denna vecka, men jag ska inte klaga för jag trivs på ”slätta”…

Sen har jag även tränat mig själv en hel del….8 mil har jag lyckas cyklat på 2 veckor, helt ok kan jag känna! Ska försöka få ihop 4 till nästa vecka, och förhoppningsvis på bättre tid! Underbart att cykla med iphonen i öronen och susa förbi alla djur och åkrar som finns där borta…

Nä nu ska jag lägga mig i soffan en stund och njuta av att kika på kanal5, som jag inte har i ”vita huset”. Ha det bäst, alla bloggläsare!

Då har vi tagit ett beslut….

De som känner mig vet att jag inte bangar för en tävling, men nu har jag faktiskt avanmält mig till en lägre sök tävling, vilket inte är likt mig. Men jag känner att jag behöver mer träning med skott och platsliggning. Och sen är inte krypet helt färdigt än….han kryper nån meter sen stannar han.

Vi körde lite skott igår efter sökträningen, jag och Robin. Och vet inte riktigt vad jag ska säga….nu var jag ju lite dum kanske som testade att platslägga honom, och han fick se Robin stå en bit bort, och bara det taggade ju igång honom. Han ser inte skraj ut när just skottet går av, men gick upp efter en halvminut och la sig vid bilen istället, Känns som det är lite hjärnspöken…För de hade skjutit när vi körde sök och då var det inget. Så jag tror vi får jobba vidare med just plats och skott. Platsliggningen kan han, i lördags körde vi vår första dolda platsliggning med andra hundar….inga problem. Har ju köpt en egen knallpåk som jag kan träna med och kontaktat en man på klubben jag ska flytta till, som kunde ställa upp som skytt, enskilt. Skövde bk, känns som en mycket trevlig klubb att flytta till.

Annars så var vi på lydnadskurs för Lillemor Edström i lördags, kanon säger jag bara! Vilka bra tips jag fick, nu känns det som vi kan jobba vidare och faktiskt komma vidare….Men det som kändes bäst var att hennes man som också är domare och tränare för landslaget frågade om vi var i LK3, kände jag mig stolt över min fluff och mycket glad. Den kommentaren fick mig att lägga mig med ett leende…

Nä nu blir det att satsa mer på lydnadslydnaden ett tag, men fortsätta sökträningen och få till många skotträningar här framöver. Nu ska jag känna mig säker innan jag går ut och tävlar…

Länge sen jag bloggade nu….

Ja nu var det ett tag sen jag bloggade…Och det har väl hänt en hel del sen dess…
Jag har blandad annat varit på läger, där vi körde lydnad två dagar och sök en dag. Kanonkul hade vi och duktiga instruktörer, Fredrik Högström i lydnad och hans sambo Hanna Östman i sök. Tack för alla tips och idéer från alla, inte bara instruktörer! Hoppas jag har möjlighet att åka nästa år…

Har även varit nere i Skövde och tränat lite sök med Ann och Helene. Hoppas söket kommer igång där nere så jag kan flytta med gott samvete….=) Var även och testade på deras öppna träning, där vi körde en hund i taget. Hur trevligt och bra som helst!

Sen har vi tränat en del här hemma. Lydnad både i Västerås och Skultuna. Och så lite räddningsök med Karin och Fia. Igår var vi även och skottränade Ceasar i skogen, och inte reagerade han inte. Känns som anaplasman har gått bort från honom och att han är tillbaka till sitt gamla härliga jag igen! Underbart! Vi var även ute i skogen igår hela familjen och Ceasar fick ett kort spår på gräs, för första gången. Han hämtade alla pinnarna, men slutpinnen tog han en lov runt först och sen plockade han den. Inget klockrent spår, men med tanke att han härjat i skogen i 1,5 h, det var 25 grader varmt, kört lydnad innan, så är jag nöjd!

Lydnadsträningen har gått superbra de här sista dagarna! Speciellt fria följet känns som det har släppt massor. Har även kommit på hur jag ska få till hoppet också på ett bra sätt. Har ju varit hans favoritmoment förut, men så fick han bara för sig att inte göra uthopp. Nu känns det som vi är tillbaka på banan igen, och känner mig laddad för tävling nästa fredag! Hoppas nerverna i är schakt bara….

Så vad vill jag med mitt inlägg då? Jo jag älskar min hund, den fluffiga envisa spetsen jag har…Han är helt enkelt bäst. Så underbart att känna att han känns som han är tillbaka, där energin finns och han verkligen vill jobba…Hoppas det håller i sig nu!

Att träna och tävla med en udda ras….

Ja nog kan vi säga att jag har en udda ras att tävla både viltspår, sök och lydnad med. Även om kees var en ”vanligare” lydnadshund förut och är idag förekommer oftare på lydnadsplanen i Finland så är den inte så vanlig nu. Tror jag känner till de flesta keesar som faktiskt tävlar, för att vi är så få….

Men sluttjatat om min ras, det här inlägget skulle ju handla om att tävla med en udda ras…Och hur är det då att tävla med en udda ras? Jo de flesta medtävlande och andra hundmänniskor är positiva och tycker det är kul att man har en udda ras, och många tror att man måste kämpa hårt, och många gånger har jag fått höra att det måste vara svårt….Och det är det! Om alla visste hur mycket tid man lägger ner för att få till det bra och kanske inte alltid lyckas så bra. Men sen får man komma ihåg också hur kort tid vi faktiskt har hållt på. 2 år med sök och ungefär 1,5 år med lydnad….och det är min första hund, som jag INTE började med från valp och hade ingen tidigare erfarenhet alls! Och en envis spets på det!

Sen finns de ju de människor som man märker behandlar en annorlunda för att man inte har ”rätt” ras, och oftast är det de som inte heller går så bra på tävling, som har ”rätt” ras, har erfarenhet MEN ändå inte har kommit så mycket längre än vad vi har….Och tyvärr tror jag inte att jag är den enda som känner så….

Var med på en tävling i LK2 där det var en staffe som tävlade, det gick väl inte superbra, men när ekipaget skulle gå av plan så klappade ingen direkt, och inte jag heller för jag var inne i ett samtal och hängde inte riktigt med…då sa föraren det: ”ska vi inte få några applåder eller är det för att vi har en kamphund”? Och jag skämdes, för det var verkligen inte meningen att inte klappa, men den föraren har säkert precis som jag mött massa fördomar på tävling…

Har en annan kompis som tidigare hade en ”udda ras” på lydnadsplan, men har idag en ras av rätt typ…Och hon säger att hon bemöts helt annorlunda än förut….Helt sjukt kan jag tycka…Det är väl ändå samma person man träffar?
Och man kan ju kanske tycka att de här som ligger på toppen, som tävlar SM och som de har gått riktigt bra för, kanske borde vara de som har mest fördomar, men nä de är oftast de som bemöter en med störst respekt, även om de säkert finns den sorterens människor i toppen också….Nä det är de här medelmåttiga förarna som verkar störa sig mest…Och det gör mig ledsen ibland…

Nu har vi inte mycket att skryta om alls, men jag vet att vi på en del tävlingar faktiskt har fått ihop bättre poäng än de som har ”rätt ras”. Nu när vi blev uppflyttade till lägre kom vi tvåa av alla 15 ekipage om man räknar ihop både spår och sökhundar, och vi vann vår klass. Vi har vunnit tre klassvinser i appellen, och varje gång har det varit folk med ”rätt ras” som vi slagit….Och jag vet vi har tävlat många gånger och vi har kämpat, men jag tänker inte skämmas för att vi inte tar ett första pris eller blir uppflyttad första gången, för jag vet vad jag har i snöret!

Min tanke har varit att få tävlingserfarenhet, få se vart vi ligger, sen vet jag att jag har en envis spets som ibland kan få för sig att idag matte har jag ingen lust. Men ni ska veta vad vi kämpar för att lyckas, och ibland känns det som vi kämpar säkert mer än vad ni med ”lättare” raser gör. Men varför finns inte respekten på samma sätt som om jag hade en ras av rätt typ? Är inte vårat gemensamma intresse att träna hund och att tävla? Är det inte bra att det finns lite udda raser som också kan få aktivering? Och vad är det som säger att ni är en bättre förare? Förstår ni att jag lär mig massor? Sen kan jag själv önska ibland att det kunde funka helt och hållet på tävling…Men då jag har sett så många förare med ”rätt ras” också på tävling då de inte har presterat på topp, utan ibland till och med sämre så kan jag känna att det har kanske inte alltid så stor betydelse vilken ras som går framför en, alla är värda att behandlas på samma sätt…

Nu är det inget specifikt som hänt absolut inte, utan detta blogginlägg har jag tänkt på länge att skriva….

Men jag vill samtidigt tacka alla underbara människor där ute som behandlar en med en udda ras på ett trevlig sätt och puschar en att fortsätta trots kanske vissa begränsningar…För jag älskar min hund och han helt enkelt bäst för mig, även om han ibland ger mig lite gråa hår och frustration….
Är det någon som känner igen sig???

Vetrinären idag….

Var hos Strömsholm idag och tog nya blodprover på Ceasar. Väldigt nöjd med vet idag, otroligt noggrann, tog även andra prover för att se så det inte var något annat. Sen ringde han upp när provsvaren hade kommit, och sa att han låg på samma nivå som tidigare, men det kan bero på att han inte har gått en hel kur, som han ansåg att man skulle göra. Han tyckte inte 320 var så mycket, men han satte ändå alltid in antibiotika minst 20 dagar för det är en envis parasit. Vi bestämde att han skulle höra av sig inom 15 dagar här och se hur läget var. Han tyckte även jag ska ta tempen på Ceasar varje dag för att se så den inte går upp….Som sagt väldigt noggrann var han…Ceasar ska även käka antibiotika nu i 15 dagar, så vi kommer att ta det lite lugnt nu. Men i helgen ska vi på lydnadsläger, men det kommer att bli lugnt även där. Får se vad han mäktar med…Ev kommer jag sälja en dag om någon vill ha den….
Instruktör är Fredrik Högström, 4:e plats på årets lydnads-SM….lägret kommer att vara i Järdaås, utanför Ockelbo….

Så till något tråkigt med att känna hundfolk…..och att ha träningskompisar…det är när deras hundar går bort…Man tänker ju att en hund som man inte lever ihop med, som man inte träffar så ofta kanske inte ska få en att bli ledsen….Men det får det….
Idag gick en i sökgängets hundar bort, fina schäfern Andorra (10 år)….Hon gillade Ceasar och Ceasar gillade henne…De småflörtade alltid med varandra när de sågs….Må du vila i frid…Fällde en tår när jag läste om det på facebook….

Andra hundar som är värda att nämnas är även.
Ceasars dagmattekompis, Leo, en golden….fin och snäll var han och de gillade verkligen varandra, han och Ceasar….sista dagen så var han så trött i hundrasthagen att de övriga hundarna hade gått och puttat på honom, som hörru kom igen nu….

Schäfern Natz, blev inte så gammal, bara 3 år tror jag. Hade fel på höfterna och den dag ville han inte stå. Han levde verkligen upp till sitt namn, han var lite wild and crazy, lyssnade inte lika bra som schäfrar brukar göra….men han var så himla go. Jag gillade honom väldigt mycket! Han var ju även med och körde sök ett tag, så man var figge åt honom några gånger….han gillade att gå emellan benen på en….

Sen den första hunden som gick bort av mina träningsvänner var, Myran. Fina Myran, en kelpie som alltid tiggde godis när man var och tränade, tror hon blev runt 10 år. Himla go var hon! Och en utbildad mögelhund…mysig hund!

Ja alla dessa har jag fällt en tår för….och även om ni inte varit mina, så kommer jag komma ihåg er för att ni var ni!

Kort spår idag….

Ceasar ska ju vila här nu när han går på antibiotika, vilket han slutade med igår. Men att ha en hund som är van att jobba, hur seg han än är, är inte helt enkelt. Tänkte ett spår tröttar ut honom i huvudet iaf, för det är det han behöver. Motion kräver han inte så mycket, men att inte få jobba med huvudet….nja inte bra…Undrar hur folk gör som har raser som kräver mer än en kees?

Ja till spåret då, la ett kort spår på 200 meter med 5 pinnar i. Där jag tänkte börja lägga spåret, gick det bara gå 20 m sen var det en stor pöl som gjorde att det inte gick att ta sig fram. Så jag gick tillbaka och startade spåret rakt fram istället…..Ceasar var så taggad när vi skulle spåra så han tjuvstartade…tog det första, men gick sen tillbaka….bra träning för honom….

Alla pinnar in, men han hämtade inte alla, utan satte sig bredvid dem. Och det får räknas som markering, för idag var det aktivering som gällde, inte träning för tävling…..Men han vill ju inte sluta spåra när slutpinnen är hittad, utan vill fortsätta…..

Grymt nöjd med träningen idag…

Så nöjd med dagens träning! Men sen att matte aldrig kan lära sig att ge f-n i att nöta momenten så hade det varit ännu bättre, varför lär jag mig aldrig att jag inte kan nöta? Varför köra ett tredje hopp, när man varit nöjd med de två första? Tredje ville han inte hoppa ut för han tyckte ju att han gjorde det han ska, och det har han ju….Skärpning Cecilia!

Men det var även mycket paus i träningen idag, körde ett moment, och sen paus.
Bra fritt följ, börjar gå riktigt fin i vänster svängarna nu, halterna går mycket bättre än när man ska gå rakt fram. Helt om börjar också gå riktigt bra.

Apportering var klockren idag, inget tappande inget försök till tugg, bra tempo både ut och in….sen är det ju inte en BC, så det är ju inte supersnabbt, men keessnabbt och det räcker för mig….

Krypet var också riktigt fint idag, dock har han lite svårt att krypa när jag står precis vid sidan och ska försöka gå bredvid honom, kryper bäst när jag står lite framför och vid sidan….Sen tycker jag det är svårt att avgöra om han kryper 4 meter, eller hur långt det är….Avstånd har jag kommit på att jag är väldigt dålig på när det gäller appellplan. Rutan har ju tränats på väldigt långa avstånd så när man sen kommer på tävling så blir de där 10 meterna väldigt kort….Och rutan var han så taggad på idag när jag ställde fram den att han hade svårt att släppa den med blicken, var på g att tjuva flera gånger….och rutan är värt mycket i lydnaden….

Fjärren börjar som sagt också bli en favorit, gjorde ett riktigt snyggt skifte från sitt till stå, önskar jag hade filmat det….och på minst 10 meters avstånd….var egentligen en chansning, men man måste ju göra det ibland också….

Mot slutet körde vi två moment i ett….en dold platsliggning och jag gick iväg och la ut två föremål för uppletande, andra gånger vi kör när han inte ser….Vet ju inte hur han betedde sig på platsen, men låg gjorde han iaf, måste träna det någon gång när nån annan är med….När vi sen skulle hämta sakerna märkte han direkt vart jag gått in, näsan är det inget fel på, men tror han blev lite besviken då det inte var ett spår, för han började spåra lite…vet inte hur jag ska fortsätta där riktigt…men han vände upp när den lilla rutan tog slut och gick tillbaka….och hämta Benjamins lilla sko först, den går alltid bäst, sen hade jag lagt ut en liten tunn vante, som inte alls var lika rolig att hämta, men han tog den. Tror ändå vi är på god väg i uppletandet, för han söker verkligen, dock är han inte så snabb, utan mer noggrann, men det får vi nog ta tag i senare….

Nu har jag en nöjd hund som vilar!

Blandat idag….

Igår var det visning av vår lägenhet och lite smånervig var man, tänk om det inte kommer någon? Men redan en kvart innan stod det två sällskap och väntade utanför…Och jag pratade sen med mäklaren och det hade varit 7 sällskap här och tittat, och det var bättre än vad han hade räknat med. Vi var nog tre sällskap när vi var här och kikade. Ev blir det en privatvisning ikväll också….När visningen var passade jag och Benjamin på att gå på Jensens Biffhouse och käka mat, rätt ok ändå, även om jag tyckte biffen var lite småseg…Tanken var ju att Benjamin även skulle få glass, men då han inte åt något av sina kycklingnugget utan bara pommes så blev det ingen glass….så jag tog hem dem, och tänkte jag skulle ge dem till Ceasar som belöning….men Benjamin bestämde att han skulle käka upp dem hem istället, knas unge!

Ceasar fick vara hos Tina hela dagen. Och jag tycker fortfarande att han verkar vara på bättringsvägen, men det kan ju ändras sig. Har ju läst om många hundar som får skov ett tag efter…Men nu börjar det märkas att vi inte tränat ordentligt på flera dagar….Han börjar bli riktigt rastlös, så igår körde vi ett väldigt kort pass inomhus, inte tillräckligt för hans del…så jag tror vi åker iväg en sväng senare sen….Och imorse var han också på g…han börjar gilla fria följet väldigt mycket och fjärren. Vi körde en inkallning, men tycker tempot var dåligt så vi avvaktar lite med tempomomenten. Nu imorse strax innan vi skulle gå in så la sig och tittade på mig med sina träningsögonen och jag frågade om vi skulle köra lite fjärr…och man såg glädjen i hans ögon så det fick bli några skiften. Tycker skiftena för trean börjar bli riktigt bra nu, både ligg till stå och sitt till stå….Fick ju så himla bra tips när jag var hos Niina Svartberg och tränade. Och hon sa det att det är hunden som bestämmer vilket handtecken du använder, inte du…och man har ju liksom tänkt inte alls tänkt så….Så nu gäller det bara att få till det på avstånd också…

Tycker Niina var en superinstruktör faktiskt, hon såg ju verkligen allt! Minsta lilla vink på hund, som en själv inte såg, såg hon. Så henne hoppas jag verkligen att jag får chans till att gå för igen. men hon är ju väldigt uppbokad också….

Nä nu hoppas vi det kommer in något bud idag….håll tummarna!

Ceasar känns kryare idag….

Idag ringde jag till vet för att kolla exakta värden på Ceasars anaplasma och det visade sig vara 320, som är det 5:e steg på mätskalan, läste på en del om hur provernas tas och jag är otroligt tacksam över google translate som kan översätta engelska faktatexter. Och jag är glad över att ha lite kunskap inom biologi och kemi laborationer, så man förstår nånting. Jag är ju så jäkla nyfiken så jag måste ju ta reda på så mycket fakta jag bara kan….Jag ger mig inte i första taget, sen är jag otroligt tacksam för att träningskompisar som delger sina erfarenheter om fästingssjukdomar.

Idag ringde jag även Strömsholm för att få göra ett nytt prov, då det enligt SVA bör göras ett nytt prov inom 2 veckor för att se halterna igen. Och sköterskan jag pratade med i telefon sa också att 320 är ganska högt, inte superhögt, men tillräckligt högt för att få antibiotika, och tyckte det lät lite konstigt att jag bara fått för 10 dagar. Men men det får visa sig på tisdag när jag ska dit, vad vet säger. Har ju även en kompis som jobbat där som har lite koll på de olika veterinärerna, och vilka som är bra och kanske mindre bra för just såna saker. Otroligt tacksam för det vill jag lova! Du vet vem du är….och ni som känner mig, vet också vem det är….

Och hur upptäckte jag då att det var något fel? Jo Ceasar reagerade på skott, vilket han aldrig gjort tidigare. Så hans symptom har varit:
-skotträdsla
-dålig i magen, trodde först det berodde på att osten han fått som belöning, men han har fått ost förut
-ökad aptit, överallt står det att anaplasma kan ge minskad aptit, men inte för Ceasar. Och i denna värmen brukar han inte äta så mycket. Enda gången han brukar äta mer än vanligt är när det är på vintern.
-flåsar mer och härsar
-kan reagera på olika ljud ibland och man kan se stressen i hans ögon, och Ceasar är en otroligt stabil hund annars.
-trött, vill inte alltid gå på promenad. Och promenader är hans grej, har varit lite tveksam till att följa med när träningsväskan varit framme, och det är INTE likt honom
-vill gå kortare promenader.

Men idag känns han mycket piggare. Inte lika dålig i magen, lite fortfarande men inte alls som föurt. Ville gå en längre runda idag, och drog till och med. Flåsar inte lika mycket idag, och idag känns det varmare än igår, då han bara ville gå runt husen här.

Så vår träning ligger nere nu under antibiotikakuren, men när han bjuder in till träning då kör vi lite. Vilket han gjort vid ett flertal gånger. Och för att få honom tabletterna måste jag träna lite kort med honom. Så varje morgon och kväll tar jag en halv köttbulle och lägger i tabletten, går lite fritt följ, kör lite fjärr eller nåt annat, men bara nån minut, för att sen ge honom köttbullen. För skulle jag bara ge honom den, så skulle han på dag 2 bli misstänksam, det blev han sist när käkade smärtstillande. Och korrigerar jag honom inte, utan ger honom köttbullen för lättvindigt då genomskådar han det med. Så man måste göra som man gör vi träning, inte belöna felaktiga beteenden, för när jag tänkt att jag ska göra det när han ska få medicin, så genomskådar han det….Ja inte är han dum inte, lilla älskade Fluff Ceasar!